Vi insåg tidigt att det måste byggas ganska många och stora solvärmeanläggningar för att solvärme ska märkas i den svenska energitillförseln. Med en stor andel fjärrvärme där det användes förhållandevis mycket olja var vi i Sverige tidigt ute med att demonstrera möjligheterna med solvärme i fjärrvärmesystem. Under perioden 1982 till 1992 byggde vi en serie av anläggningar som alla var större än det byggts i något annat land.
Stora bioenergitillgångar och ett stort behov att hitta ersättning för olja i fjärrvärmesystemen ledde parallellt till en mycket positiv utveckling för biobränsle i fjärrvärmesystem, främst flis, och tillsammans med ändrade villkor för demonstrationsanläggningar, kom intresset för stora solvärmeanläggningar av sig i Sverige.
I kontrast till ovanstående utveckling har det uppförts fler än 50 nya anläggningar (med tillsammans >800 000 m2) i Danmark under de senaste tio åren. En avgörande anledning till det ökade intresset för stora solvärmesystem i danska (när- och) fjärrvärmesystem är att de använder mycket högt beskattad naturgas och att vindkraftsutbyggnaden lett till minskade möjligheter att använda kraftvärme (Dalenbäck, 2010).
I det följande delas presentation in i fjärr- och närvärmesystem och system anslutning till fjärrvärmda byggnader. Fjärrvärmesystemen har normalt markuppställda solfångare i anslutning till en fjärrvärmecentral. Närvärmesystem, som är lite mindre (<5 GWh/år) kan också ha takintegrerade solfångare. De system som ansluts hos fjärrvärmeabonnenter är oftast monterade på byggnaderna. De första anläggningarna som installerades lokalt hos fjärrvärmeabonnenter uppfördes i Skive i Danmark på 80-talet och utöver de svenska anläggningarna finns det också ett par stora anläggningar som anslutits till fjärrvärmesystemet i Graz, Österrike.