Majoriteten av de tidiga anläggningarna uppfördes av olika energibolag som en del av värmeförsörjningen i egna fjärr- och närvärmesystem. Den första anläggningen uppfördes av Östersund Energi i Torvalla (2 000 m2, 1982). Därefter uppfördes dels en anläggning av Uppsala Energi i Lyckebo (4 300 m2, 1983, i kombination med ett stort värmelager i form av ett vattenfyllt bergrum), dels en av Telge Energi i Nykvarn (4 000 m2, 1984).
Sedan byggde Falkenberg Energi en anläggning (5 500 m2, 1989) och så byggde Telge Energi ut anläggningen i Nykvarn (+ 3 500 m2, 1992). Parallellt byggdes också mindre anläggningar i Säter (Säter Energi) och Örebro (Sydkraft).
Anläggningarna i Nykvarn och Falkenberg uppfördes i kombination med traditionella ackumulatortankar (vattenfyllda isolerade svetsade ståltankar).
Alla ovan nämnda anläggningar uppfördes inom ramen för Byggforskningsrådets experimentbyggnadsprogram som initierades i slutet av 70-talet och fasades ut under 90-talet (Dalenbäck, 1990 och 1993). Alla ovan nämnda anläggningar har dessutom demonterats efter 10–25 års drift och utvärdering.
En sedan mitten av 80-talet planerad fjärrvärmeutbyggnad i Kungälv ledde i slutet av 90-talet till en realisering. Det nya fjärrvärmesystemet med en fliseldad värmecentral i Munkegärde kompletterades sedan med en större markbaserad solvärmeanläggning (10 000 m2, 1999–2000) med stöd från EU.
Därefter har en grupp fastighetsägare utrett möjligheterna att ansluta en större gemensam anläggning till fjärrvärmesystemet i Värnamo, men där nådde de inte ända fram till realisering.