Redan i slutet av 70-talet projekterades och uppfördes närvärmesystem med solvärme för ett radhusområde i Lambohov, Linköping och ett villaområde i Ingelstad, Växjö.
Anläggningen i Lambohov hade 2 900 m2 takintegrerade solfångare för 55 bostadsrätter kombinerat med ett stort värmelager (vattenfylld och isolerad berggrop) och värmepumpar. Anläggningen i Ingelstad hade 1 320 m2 koncentrerade solfångare för 52 villor kombinerat med ett stort värmelager (vattenfylld och isolerad betongtank) och en oljepanna (Dalenbäck, 1990 och 1993). Båda anläggningar har demonterats efter 10–20 års drift och utvärdering.
I mindre system med biobränslepannor är det en fördel att kunna elda mot en ackumulatortank för att minska låglasteldning (låg pannverkningsgrad) under sommarmånaderna. Då är det också intressant att använda solvärme. Här framstår EKSTA Bostads som en föregångare. De har uppfört närvärmesystem där de kombinerar förädlat biobränsle (briketter och pellet) och solvärme (takintegrerade solfångare) sedan mitten av 80-talet och har precis uppfört en ny anläggning i Vallda Heberg.
Andra aktuella exempel på liknande anläggningar är exempelvis det nya närvärmesystemet för Ellös på Orust (flispanna, ackumulatortank och markplacerade solfångare) och värmeförsörjningen av Sturups flygplats (pelletpanna och markplacerade solfångare).